Slipersbyte i höstdugget

Det har åter blivit dags att ta itu med banan, denna gång i form av ett slipersbyte. Vi började i backen upp mot Finsta, precis utanför Mariefred. Vi försökte tidigare i år byta flertalet dåliga sliprar på platsen men hann då inte klart. Stekande sol, ovanligt grovt grus, och en hel del otur gjorde att arbetet då gick långsammare än vi hoppats på.

Det första momentet är att dra ut rälsspiken ur de gamla sliprarna. I bakgrunden syns de sliprar som vi inte hann byta förra gången.

För att dra ut sliprarna har vi en hemmabyggd slipersbytarmaskin. Tanken är att gripklon ska nypa åt sliprarna, och att man då ska kunna dra den rakt ut åt sidan. Detta kräver förstås att slipern inte är så rutten att den bara trycks ihop när gripklon försöker ta tag. Är slipern rutten brukar det istället funka att ta den nya slipern och trycka ut den gamla med. Då förlitar man sig istället på att gripklon får grepp om den nya slipern, vilket faktiskt brukar gå riktigt bra.

Men den här gången råkade vi ut för en riktig bråkstake. Den hade bitit sig fast så hårt i det kringliggande gruset att det inte ens gick att trycka ut den med en ny sliper. Sista utvägen visas i bilden nedan. Genom att dra en kätting runt sliperns ”baksida” och slipersbytarens gripklo kan man dra ut slipern utan att förlita sig på tillräcklig friktion.

Beroende på sliperns skick behöver man olika metoder för att få ut den. Den här krångelmakaren till sliper krävde en kätting för att ge med sig!
Spikat och klart! Nu återstår bara stoppningen och sist men inte minst ”städning” av arbetsplatsen.

Visserligen hade vi bättre tur och slapp den stekheta solen, men hösten gjorde sig påmind. Större delen av dagen arbetade vi i ihållande duggregn som snabbt letade sig innanför kläderna på de som inte hade ordentliga regnkläder på sig.

Allt som allt gick det betydligt bättre än förra gången. På knappt fyra timmar hade vi dragit ur de gamla sliprarna och spikat och stoppat in de nya, och dessutom hunnit med både fika och lunch! För att ta tillvara på resten av dagen så fortsatte vi ner mot Marielund och bytte några slipers på ”prärien”. Även det gick bra, men nu började dagsljuset försvinna och höstregnet göra sig allt mer påmint, så det fick räcka för dagen.

Signaljobb vid Skalla hamnväg

Arbetet med en ny vägskyddsanläggning vid Skalla hamnväg (Jagbacken) går vidare. För några veckor sedan levererades bommar och signalskåp till Mariefred. Eftersom en stor del av inkopplingsarbetet kommer att ske under vecka 19 så var tiden nu mogen för att montera dessa på sin plats. Vi passade även på att ta med oss själva bomrören samt de nya ljussignalerna så att de blir lättåtkomliga för montörerna.

The projekt with the new automatic road barriers at Skalla Hamnväg has now came to a more visible phase. The barriers, barrier motors, electronics cabinet, signals and so on was transported to the site. The cabinet and the motors were mounted.

En lastmaskin håller på att lasta av signalmateriel från en vagn.
Signalskåpet och ena bomdrivet avlastat. Det andra drivet återstår.
Eftersom lastmaskinen inte nådde ut tillräckligt långt från vägen så blev vi tvungna att använda den mekaniska kranvagnen den sista biten.

I bakgrunden i bilden nedan ser man början på den carport som bidrar till att vi byter från enbart stopplikt till helbommar. Kryssmärken med stopplikt kräver att vägtrafiken får minst 10 sekunder på sig att reagera på ett annalkande tåg. Med den snart förvärrade sikten och bibehållen tåghastighet skulle vägtrafiken få ungefär en sekund på sig att reagera, om det nu inte vore för den kommande bomanläggningen.

Here ist is clearly visible why the barriers are needed. The red structure will be a carport row with closed walls that totally will remove the possibility for a car driver to see an approaching train. The STOP-signs will be replaced with flashing red lights.

Ett skåp och två bomdriv är placerade på var sin sida om spåret.
Bomdriv och signalskåp på sina platser.