Järnvägsarkeologiska expeditioner till Kosta

I samband med Kostadagen i somras berättade våra vänner i Ekeberga hembygdsförening en fantasieggande historia. Det sades att underredet från en tiometersvagn från KLJ skulle ha använts för att bygga bro i en sumpmark i samband med att järnvägen lades ned. Kunde den i så fall finnas kvar? I slutet på sommaren när det var som torrast i marken bestämde vi oss för att undersöka saken närmare och en expedition bestående av fyra man från ÖSlJ och två från hembygdsföreningen begav sig ut i terrängen för att leta.

(Samtliga bilder är klickbara för att få ett större format)

Efter en lång promenad med GPS samt en ytterst knapphändig beskrivning till hjälp lokaliserade vi en brokonstruktion, halvt nedsjunken i en sank bäckfåra i skogen. Kunde detta vara den omtalade vagnen? Efter att ha grävt fram balkarna blev det dock uppenbart att dom inte hade något järnvägsförflutet. Besvikelsen var stor, om detta var den omtalade bron så fanns det ingen vagn.

Något modstulna bestämde vi oss trots allt för att inte ge upp, och tur var det för efter ytterligare sökande hittade vi en bro till, och den här gången blev det napp! Som en del av en spång över sumpmarken, just där spången passerade en mindre å, låg två omisskänliga avkapade långbalkar från en vagn. Senare kunde vi konstatera att det var långbalkarna från vagnen KLJ No 60.

Den första expeditionen avlöpte alltså väl, och nu var det dags för en ny utfärd. Den här gången med siktet inställt på att hämta hem balkarna!

Material hade samlats ihop för att bygga en ersättningsbro, vilket var överenskommet med markägaren och en förutsättning för ett övertagande. Expeditionen gav sig av på fredagseftermiddagen för att kunna börja jobba så fort det ljusnade på lördagen med att lägga den nya bron och lyfta vagnsbalkarna till fast mark.

Framme på den lilla skogsbilvägen börjar lossningen av delarna som ska bäras en halv kilometer genom skog och sumpmark.

Den här delen var ganska lätt att ta sig fram igenom, men eftersom det är mycket sankt gäller det se efter var man sätter fötterna så man inte sjunker ner.

Här ligger långbalkarna från KLJ No 60 – en öppen boggiflakvagn med stolpar fästade vid låga lämmar – man kapade dock balkarna innan de släpades hit, troligen för att användas som bärande balkar i en vinterbro för timmertransporter från skogspartierna runt sumpmarken. Timret kördes med häst och släde när tjälen gav bärighet åt marken och sannolikt var det också så brodelarna transporterades till platsen.

Upplagen från den ursprungliga bron är breda så det finns gott om plats att bygga den nya bron vid sidan av spången så att vi kan stå på den och lyfta när vi drar långbalkarna in på land. Om man nu kan kalla denna sumpmark med rejäla surhål för land!

Det gick ganska smidigt att få i land långbalkarna men som det skulle visa sig återstod det riktigt tidskrävande jobbet.

Att få nya bron på plats gick ganska snabbt, och den kändes betydligt stadigare än de gamla långbalkarna att gå på.

Nu var det lätta jobbet över, nu började slitet med att bära långbalkarna över stock och sten, första biten över sumpmark med tjocka tuvor och täta rissnår gjorde det lite besvärligt – vi hade tjocka grenar som balken vilade så man kunde stå 3 på var sida och bära. Ännu bättre gick det när de 2 yttersta slanorna surrades fast vid balken med spännband så den inte kunde glida av.

Sedan fick man ju se upp för surhålen… det var att lätt hänt att trampa fel och sjunka ner ordentligt..

Eftersom ingen av oss till vardags jobbar med tungt kroppsarbete och är ovana med att böra tunga bördor så fördelades inte alltid bördan så jämnt så vi stannade ofta för att byta plats. Här på ett av de mer vattensjuka ställena – i samband med pausen rekades också bästa väg att gå med balken – plötsliga kursändringar var inte att tänka på 🙂

Det kändes riktigt bra att kunna lägga ner den första balken vid vägkanten efter drygt en timmes slit genom skog, sumpmark och kalhygge med smågran.

Andra balken gick lite smidigare att få upp – nu hade vi gjort alla navigeringsfel med den första så vi slapp att gå omvägar för att ta oss förbi vindfällen och andra hinder, dessutom kom två räddande änglar och slöt upp och hjälpte till med bärandet halva vägen.

Vi vill speciellt tacka Ingemar & Berne och övriga på Ekeberga hembygsförening som gjorde båda expeditionerna till mycket roliga helger trots en del slit!

Rykten om järnvägsfordon som ligger oupptäckta i träsk eller mossar är en vanlig vandringssägen järnvägsarkeologer emellan. Det var därför med viss skepsis vi gav oss ut på den första expeditionen, trots att ryktet kom från pålitligt håll. Desto roligare blev det därför när vi verkligen hittade något! Fyndet har skänkt nytt ljus åt ett antal frågeställningar. I boken om KLJ finns ett konstnärligt porträtt av vagnen, en målning som också hänger på väggen på hembygdsmuseet i Kosta. Målningen är gjord efter förslagsritningen från Kosta Mekaniska Verkstad, som också finns bevarad på museet. Något foto av vagnen från dess aktiva tid vid KLJ känner vi inte till.

Nu vet vi tack vare fyndet att vagnen inte såg ut som på bilden i boken utan var så gott som identisk med systervagnen NAEJ INo 43 (senare MJ Io 53) som Nättrabybanan använde som sommarvagn under många år. Av nit- och skruvhålen i balkarna att döma var det bara placeringen av tillverkarskyltarna som skiljde dom två vagnarna åt. Dessa vagnar byggdes under vintern 1904-1905 på spekulation av Kosta Mekaniska verkstad som då hade ont om arbete, och såldes sedan under våren till KLJ respektive NAEJ. Vi vet nu också vad som hände med vagnen efter att den rullat klart på KLJ, vilket inte heller hade varit klarlagt tidigare!