Året är 1889. Den svenske brukspatronen Adolf Hamra ser den nya Decauvillejärnvägen presenteras vid världsutställningen i Paris. Han beställer på stående fot ett helt nät av linjer, men är inte tillräckligt stadd vid kassa. Därför lånar han pengar av en affärsbekant och skriver på ett kontrakt där han sätter sin dotters hand som pant för lånet. Detta är upptakten till en musikalisk resa längs kärlek, girighet och järnvägar.
Måndag – Torsdag v25 hölls de första repetionerna i musikalen i Mariefred.
Ett moment diskuteras av ensemblen framför stationshuset i Mariefred.
Tågen är en integrerad del av föreställningen så det gäller för lokpersonalen att hålla reda på när de ska utföra rörelser enligt manus.
Slutscenen repeteras i kvällssolens sken.
Dylta med vagnar som ska spela ”Linatåget” väntar på bangården för att åka in i föreställningen.