Onsdagen den 28 november gav vi oss ut med kranvagn, flakvagn och lok beväpnade med motorsågar och handsågar för att ta hand om de träd som familjen Bäver fällt över spåret tidigare i höst. Platsen för detta är vid pilen på kartan nedan, detta är vår mest ”vilda” plats utmed banan, ca. 1 km till väg åt båda hållen. Inte heller vandrare rör sig här i närheten då det är rätt svårgenomtränglig mark.
Banan går här på en bank invid sjön (Gripsholmsviken), bävrarna hade här fällt en större mängd stora aspar på landsidan av spåret så att de fallit över spåret. Därefter har bävrarna kapat av de klena grenarna och dragit ner dessa i sjön till vintermat. Träden de fällt hade vi i tre omgångar tidigare kapat så att spåret blev precis fritt, men nu skulle vi ta hand om och ta hem träden för att bli lokved.
The 28th November we went out on the line equipped with crane wagon, flat wagon, chainsaws and hand saws to take care of the trees that the Beaver family had cut down over our track earlier this autumn. This is the place indicated by the arrow on the map below. It is the most remote place along the line, about 1 km to any road in both directions and also far away from any foot paths as the terrain is quite rough, and thus the wild life is quite undisturbed.
The railway here goes on an embankment along the lake and the beavers had cut down several trees on the land side of the track across it. They had cut branches and dragged into the lake as food for the winter. We had earlier cut the trees just to clear the track, now we took care of the logs and brought them to Mariefred to later be start up fire wood for the locomotives.
Foton: 1-4, 6-7 och 10 Hans Wicklund, 5 , 8 och 9 Håkan Tegelmark